Avalanche & Abalone Dots â Softgrasskonsert i VĂ€stervik
Plats: Marieborgskyrkan, VĂ€stervik
Tid: Lördag 22 november 2003
Avalanche & Abalone Dots - Ăstra Götalands bĂ€sta band inom country- och bluegrassmusiken - har Ă„ter givit en av sina fĂ„ konserter. MĂ„nga av oss har kanske sett och hört dem pĂ„ nĂ„gra bluegrassÂfestivaler, t ex pĂ„ GrĂ€nnaberget, men utöver detta har det faktiskt inte funnits sĂ„ mĂ„nga möjligheter att njuta av bandet. Precis samma kvĂ€ll som SmĂ„lands Country Club anordnade en musikkvĂ€ll i Ingatorp höll Avalanche & Abalone Dots en konsert i MarieborgsÂkyrkan i VĂ€stervik, som vĂ€l kan sĂ€gas vara deras "hemmaarena" â de flesta i bandet kommer ju frĂ„n VĂ€stervikstrakten. Det Ă€r vĂ€l inte sĂ„ lĂ€mpligt att lĂ€gga TVĂ
konserter inom i stort sett samma musikstil i samma region pÄ samma kvÀll; Ätminstone var det frustrerande för min egen del dÄ jag hade planerat att Äka till Ingatorp innan jag fick reda pÄ VÀstervikskonserten.
Bandets kÀrna Àr Abalone Dots, dvs de tre sjungande tonÄrstjejerna Rebecka Hjukström (gitarr), Elin Mörk (fiol) och Sophia Hogman (mandolin). De ackompanjeras av bandets initiativtagare och ledare, konstnÀren och förre skidtrÀnaren Tord Hjukström (dobro, gitarr m m), Anders Ternesten (banjo) och Inge Ludvigsson (kontrabas). Anders Ternesten Àr lÄnad frÄn Göteborg; i övrigt kommer samtliga frÄn VÀstervik eller Gamleby. Dessa musiker utgör den andra halvan av namnet, dvs Avalanche. En bild pÄ gruppen frÄn VÀstervikskonserten finns nedan (dubbelklicka pÄ den för en stor bild).
Musikstilen Ă€r svĂ„rdefinierad. I grunden ligger bluegrass men det finns mycket av traditionell "mjukÂcountry", visor och folkmusik. Tord Hjukström har myntat den passande termen "softgrass" som en beskrivning pĂ„ stilen. Vill man söka analogier och influenser i den kommersiella musiken kan man vĂ€l nĂ€mna "Trio-albumen" av Emmylou Harris, Dolly Parton och Linda Ronstadt, men Tord talade Ă€ven om Eva Cassidy som influens för tjejerna. De flesta lĂ„tarna kommer frĂ„n amerikanska sĂ„ngskrivare inom bluegrass och folkmusik men nĂ„gra har Tord eller tjejerna skrivit musik till sjĂ€lva.
En typisk sÄng av Avalanche & Abalone Dots bestÄr av en solostÀmma av nÄgon av tjejerna samt stÀmsÄng av alla tre tillsammans. Musikackompanjemanget passar bra till musikstilen men Àr sÀllan dominerande utan det Àr sÄngen som Àr essensen. Undantag Àr korta fiolsolon av Elin eller nÄgra dobroslides av Tord som förekommer ganska ofta.
Konserten i VĂ€stervik inleddes med "Fields of Gold". Den Ă€r skriven av Sting men Ă€r kanske mest kĂ€nd i inspelning av Eva Cassidy (nyligen Ă€ven pĂ„ svenska av Josefin Nilsson i Ainbusk). Redan efter detta nummer brast den fullsatta kyrkan ut i ovationer. Det Ă€r intressant att nĂ€mna att tjejerna med denna sĂ„ng faktiskt vann riksfinalen 2003 i Sveriges största talangtĂ€vling "Musik Direkt". Bland sĂ„ngnumren i övrigt Ă„terfanns Do I Ever Cross Your Mind och Little Sparrow av Dolly Parton, Here There and Everywhere av Beatles, I Wandered by a Brookside (inspirerad av Eva Cassidy) och Darcey Farrow av Steve Gilette. Tord Hjukström har kommit över ett antal dikter av den amerikanska poeten Elizabeth Santos och han och Rebecka har skrivit mjuk och kĂ€nslig musik till nĂ„gra av dem som numera ingĂ„r i gruppens repertoar (tvĂ„ nummer sjöngs i denna konsert). Dessa har jag dock svĂ„rt att uppskatta och fick uppfattningen att reaktionen var likadan pĂ„ bluegrassÂfestivalen i GrĂ€nna i somras.
En sÄng som jag dÀremot uppskattade enormt var Ashokan Farewell (skriven av Jay Ungar och som blev ett ledmotiv till en TV-serie om det amerikanska inbördeskriget). Visan som har en irlÀndsk klang sjöngs av Rebecka vars röst elegant lyckades klara av de extremt höga toner som förekommer i vissa passager. DÄ ryste man av vÀlbehag. ApropÄ Rebecka sÄ sjöng hon Àven O Helga Natt, lÄngt frÄn de mÀktiga tolkningar som brukar levereras av operasÄngare, men Àndock pÄ ett underbart och mjukt sÀtt. Den andra julsÄngen som sjöngs var Jul, jul, strÄlande jul; dessa bÄda ingÄr i Avalanche julskiva som gjordes inför förra julen men som dÄ var ett bestÀllningsjobb Ät ett företag och dÀrför inte marknadsfördes.
Elin sjöng flera nummer med sin lite mörkare röst och det gjorde hon mycket bra. Samma gÀllde för gruppens nyaste medlem, Sophia (var fÄr Tord alla dessa sÄngtalanger ifrÄn?). Kyrkobesökarna var entusiastiska för nÀstan varje nummer och i konsertens slutskede ville de inte lÄta gruppen sluta. Avalanche fick sjunga flera extranummer, av vilka "Lets Go Down to the River to Pray" frÄn "O Brother" var en riktig rysare som fick mÄnga i publiken att nynna med. Det var först nÀr Elin sa att nu orkar de helt enkelt inte mer som publiken motvilligt accepterade att det var slut.
Till den hĂ€rliga stĂ€mningen bidrog ocksĂ„ gruppens ödmjuka och totalt avslappnade stil. Flickorna var lite fnissiga och skojade om framförallt Tords misstag och lĂ„ngsamhet, och berĂ€ttade Ă€ven om sĂ„ngerna och sina egna brister pĂ„ ett humoristiskt sĂ€tt. Dessa superÂcharmiga tjejer upptrĂ€dde alla tre ungefĂ€r som om det vore en familjefest. Det gjorde att "mellansnacket" blev som en liten komikshow i sig sjĂ€lv, och publiken roades och brast ut i gapskratt Ă„tskilliga gĂ„nger.
Som helhet kan man sĂ€ga att trots ofullkomligheter och lite oerfarenhet (eller kanske tack vare?) i bĂ„de sĂ„ng och instrumentalackompanjemang, lyfter flickornas röster â sĂ„vĂ€l i solon som i den harmoniska stĂ€msĂ„ngen â musiken till höjder som man inte tror Ă€r möjliga inom denna genre av tre tonĂ„rstjejer i Sverige. Med tjejernas ungdom i minne (17-19 Ă„r) kan man lugnt sĂ€ga att hĂ€r finns det en potential för mycket mer i framtiden. MĂ„tte de vilja fortsĂ€tta med denna musik, tycker en Ă€lskare of softgrass. Man önskar dock att de kunde bli kĂ€nda och fĂ„ en större lyssnarkrets samt att deras tvĂ„ CD-skivor skulle sĂ€lja bra sĂ„ att de kĂ€nner att de uppskattas inte bara lokalt utan Ă€ven i ett större sammanhang. Kanske kan deras medverkan vid musikfestivalen "Music Crossroads" i Tanzania 2004, som var det pris de fick i talangÂtĂ€vlingen Musik Direkt, ge en puff framĂ„t?
Personligen anser jag att deras första CD, "Avalanche" Àr en sensation pÄ nationell nivÄ; en hÀrlig upplevelse för den som Àlskar harmonisk sÄng av "softgrasstyp". Inom svensk bluegrass och country Àr det min absoluta favoritskiva. Jag vill Àven varmt rekommendera deras julskiva som innehÄller mÄnga fina och annorlunda tolkningar av sÄvÀl andliga som sekulÀra julsÄnger.
Abalone Dots slĂ€ppte sin tredje CD-skiva i december 2003. Den heter âSoftgrass-musicâ och innehĂ„ller bl a de ovan nĂ€mnda Darcey Farrow, I Wandered by A Brookside, Water Is Wide och Fields of Gold.
Ulf Sandberg, Kisa
ulf.sandberg@informex.info
Köpa skivor eller annan kontakt med Avalanche & Abalone Dots: Skriv till Tord Hjukström pÄ adressen
hjukstrom@telia.com
|